Lördagstankar om SVT:s Aktuellt, nazismen och jag

skarmavbild-2016-09-24-kl-14-45-01

På torsdagskvällen var jag med i ett nyhetsinslag i SVT:s Aktuellt, som skulle visa sig bli veckans mest omdebatterade. SVT:s Aktuellt intervjuade representanten för en nazistanknuten tidning. Därmed släpptes den svenska nazismen in i de mediala finrummen.

Jag förstår efter all uppståndelse som blivit, att min upplevelse “från insidan” är av allmänintresse, varför jag skriver dessa personliga rader.

Torsdag förmiddag.

Jag sitter på marinhistoriskt seminarium tillsammans med historiker och andra forskare, när min mobil börjar ringa. Då jag inte kan svara avvisar jag samtalen och istället kommer sms. SVT:s Aktuellt vill ha med mig i kvällens sändning utifrån min debattartikel om nazismen på bokmässan. Jag messar ett “ja”.

Då kommer närmare besked, via sms. Aktuellt vill att jag ska diskutera detta med nazisttidningen, varpå jag avböjer. “Nej tack, jag vill inte ge dem denna legitimitet”, vilket Aktuellt omedelbart accepterar.

Aktuellt undrar om jag istället kan tänka mig att debattera med någon, som tycker nazisttidningen ska vara med på bokmässan. Namnet Ivar Arpi föreslås. Jag svarar ja. Men Aktuellt återkommer med beskedet att Arpi inte kan vara med.

Torsdag eftermiddag.

Jag får till slut telefonkontakt med Aktuellts reseracher som berättar att man har problem. Man hittar ingen som i sändning vill försvara nazismens närvaro på bokmässan, som jag kan debattera med. Istället har Aktuellt ett annat förslag till mig.

Aktuellt vill intervjua nazisttidningen via länk från Göteborg. Därefter ska de intervjua mig i studion, det vill säga att jag ska kommentera vad nazisttidningen sagt. Jag svarar ja till förslaget och blir sedan förhandsintervjuad av redaktionen. Jag berättar att mitt budskap kommer att bestå av två linjer:

  1. Efter andra världskriget och Förintelsen går det inte att föra dialog eller förhandla med nazismen. Alla dessa miljoner mord 1939-1945 gör att vi vet vad denna ideologi står för. Nazismen har redan fått förklara sig offentligt en gång, vid Nürnberg efter kriget. Det räcker.
  2. Mer än var tredje författare arbetar under hot. Då dessa hot är politiska kommer de främst från rasister; sverigedemokrater och nazister. Denna brottslighet har ingenting på bokmässan att göra.

Torsdag kväll.

Jag anländer till Aktuellt-studion cirka kl 20:40, blir sminkad och skakar hand med programledaren som ska sköta intervjun. Hon berättar att hon kommer att introducera mig med orden, att jag vägrar debattera. Detta känns väldigt märkligt för mig. Ska jag presenteras som en ynkrygg? Programupplägget var ju Aktuellts egen idé. Efteråt får jag ångra att jag inte protesterade.

Sändningen kl 21:00.

Sändningen börjar och visst reagerar jag på intervjuns förlopp. Företrädaren för den pronazistiska tidningen kan fritt ljuga och sprida sin propaganda, utan att programledaren har möjlighet att bryta in med kritiska frågor (hon försöker). Ganska långt in i inslaget är det min tur.

Jag introduceras som någon som inte vill ta debatten.

Detta skapar intrycket hos många tittare — förstår jag efteråt — att jag “helt plötsligt inte vill debattera” (citat från twitter). Det vill säga att jag fegar ur i samma stund som direktsändningen börjar. Att jag ställer Aktuellt inför faktum mitt i sändning. Aktuellt har aldrig påstått att det var så, men tittare reagerar alltså som de gör.

Det som följer är inte egentligen en intervju, enligt förhandssamtalen med Aktuellt. Jag ska snarare svara på nazismens uttalanden. Det vill säga debattera ändå, på något konstigt vis. Jag tycker dock att jag får fram mina poänger. Däremot avkrävs jag besked om huruvida den pronazistiska tidningen har med nazismen att göra. Det vill säga, detta väldokumenterade faktum är enligt Aktuellt en öppen fråga i debatten?

Efter min medverkan ska pronazismen få sista ordet, i form av slutreplik. Dess innebörd är ett personangrepp på mig; att jag är en bluff. Dessa personangrepp hör till min vardag. Jag är en lögnare, jag är en vänsterextremist, jag är psykiskt sjuk, jag ska mördas eller tvingas till självmord. Så är livet för oss demokrater, i skuggan av den svartbruna stöveln.

Programledaren — som nu inte har mycket tid kvar — ser på mig med stressade ögon och säger att jag tillåts kommentera påhoppet. Jag förstår att jag har ungefär tre sekunder på mig och svarar ungefär:

“Personangrepp tråkar ut mig, jag har ingen kommentar till detta.”

Även detta får jag ångra. Efteråt får jag kommentaren på Facebook, att jag vägrat svara: “Du framstår som arrogant och det sänker din trovärdighet. Det är inte bra, men ditt val.”

Efter sändningen.

Först och främst översköljs jag av positiva kommenterare och beröm, från alla håll och kanter. Men jag förstår också snabbt att sändningen omedelbart utsätts för hård kritik, bland annat från DN:s Peter Wolodarski:

De flesta vet inte vad det här är för tidning och tittade man på Aktuellt i går så blev det en debatt där en sida framställde på ett visst sätt och en annan sida på ett annat sätt. Kontentan blev att de här personerna [nazisterna] framstod som helylledemokrater och svärmorsdrömmar.

Min egen reaktion är, att Aktuellt tydligen ansett nazismens moraliska kvalitet vara något som är öppet för debatt. Där jag skulle representera en partisk inlaga (“nazism är dåligt”), som förtjänade lika mycket mothugg och ifrågasättanden, som nazismen själv.

Jag kan förstå objektivetstanken. Men är den verkligen tillämplig ända in i den moraliska kollaps som stavs nazismen? Har vi gått så djupt ner i ondskans mörker, att nazismen nu debatteras ungefär som vi debatterar vård, skola och omsorg? Av den nazistiska och sverigedemokratiska glädjestorm inslaget föranledde på nätet verkar det så.

Men är det verkligen därför vi demokrater betalar TV-licens?

Till slut vill jag ha sagt att jag är tacksam gentemot Aktuellt-redaktionen, som bjöd in mig. Det är en maktposition få förunnade att få tala i ett så framstående TV-program. Jag förstår att programledaren och redaktionen agerade utifrån en svår situation. Men jag mådde inte bra efteråt och sov dåligt på natten. Nazismens rasistvänner däremot, firade hela natten och helgen.

FOTNOT. Ett par dagar efteråt blev jag uppringd av Aktuellt, vars chef bad mig om ursäkt för det sätt jag blev behandlad på. Jag accepterade omedelbart ursäkten och anser att den var en mycket fin gest.

 

 

Leave a Reply

Back to Top