Jag har inte bloggat om Kina på ett tag — jag blev själv ganska chockad av vad som följde efter Björks konsert i Shanghai i början av mars. Det bortglömda Tibet trädde fram i världsopinionen på ett sätt som inte skett på många år.
Det ifrågasättande av OS i Peking som jag kämpat för så hårt i TV-program, debattartiklar och i samtal på Forum för levande historia kom till slut. Med en styrka som jag aldrig vågat hoppas på. Nu vågar OS-facklan inte färdas på befolkade platser längre och OS kommer garanterat inte längre att bli den propagandatriumf för diktaturen i Kina som jag fruktat.
Så kommer nu reaktionen från nationalistiska kinesiska privatpersoner.
Studera exempelvis webbplatsen “We just want the truth. CNN: The world’s leader of liars!”. Där hittar du bland annat följande lilla egenproducerade film:
Denna typ av argumentation möter jag ofta när jag tar upp svåra frågor med patrioter. “Andra är värre än oss”, svarade både den välmående kinesiske mannen i Sydney, när jag frågade om Kinas diktatur. Likaså finländare som blir irriterade då jag debatterar Finlands allians med Nazityskland 1941-44. Men Tibet handlar inte Irak, vilket ovanstående filmmakare försöker hävda. Och Finland 1941 handlar inte om Förintelsen (åtminstone inte omedelbart).
Att peka finger åt andra när eget ansvar kommer på tal är bara en sak: Förbannat fegt.