Idag träffades vi några skoterister på mitt favoritfik — Helgalundens korta varor. Så här stiligt såg det ut på gatan utanför (min ET4 längst bort).
Annars pysslade jag mest med båten idag, denna underbara vårdag. Sista lagret primer på järnkölen och ett första lager bottenfärg ovanpå. Ännu roligare var att jag lyckades riktigt bra med att montera den nya kompass vi köpte tidigare i vår. Så här tjusigt ser det numera ut i sittbrunnen:
Jag köpte kompassen bara några dagar innan pappa dog. Faktum är att sista gången jag såg honom (på lördagen innan den fasansfulla söndagen för exakt tre veckor sedan idag) kunde jag stöddigt visa honom mitt nyinköp. Strax därpå började vi babbla om mitt stundande 40-årsfirande, som skulle äga rum på Rögrund i Nämndöfjärden. Pappa såg ivrigt fram mot det.
Efter allt pysslande och fikande tog jag vespan ut på en riktig vårtur på landsvägarna. Havet drog i mig och jag styrde mot Dalarö. Suget ut mot skärgården blev inte mindre då jag satte mig på bryggan och åt en korv.
Det doftade. Det kändes i magen. Det högg i hjärtat.
Havet. Våren. Vespan. Livet. Barnen. Pappa!
