Under några år efter 1990 någon gång bodde mina föräldrar i London, då min pappa jobbade som korre där för Aftonbladet. Bladet hade då en tjänstebostad i denna trevliga stad — ett litet konstigt hus på Hillsleigh Rd i det nu så fashionabla Notting Hill (känt från filmen med Hugh Grant).
Häromveckan filmade vi i London. På en ledig stund tog jag tunnelbanan bort och plåtade vårt gamla hus.
Notting Hill var ganska trendigt redan under tidigt 1990-tal. Men samtidigt var det lite rufft och förfallet och hade sett bättre dagar. Så är det inte nu. Husen har renoverats och överallt finns chica små restauranger och caféer.
Bland annat minns jag hur vackert förfallen denna biograf var. Undrar om den ens var öppen. Nu är den spiffy & dandy. Annat som jag minns var den sunkiga videobutiken (ersatt av ren kedje-variant) och spritaffären Odd-Bins (finns kvar).
Ett annat fint minne är hur jag brukade jogga runt Hyde Park på mornarna. Nu promenerande jag min gamla runda, tillbaka till centrala London. Och så blev jag sådär skönt vemodig (men det kanske berodde på att jag kvällen innan supit loss med min kompis Johans frus lillasyster — vemodet stärktes av en viss baksmälla).
