Rädda medborgare är lydiga medborgare

Filmaren Michael Moore har utforskat hur USA:s ledning under Bush systematiskt använder skräck och rädsla för att få sina medborgare lydiga, bland annat då någon folkrättsvidrig invasion ska ske. Eller då oskyldiga ska torteras i koncentrationsläger.

Vi svenskar ser gärna Moores filmer och anlägger lika gärna en hånfull attityd mot amerikanens vilja att vara med på noterna.

affisch.jpg

Denna obehagliga affisch såg jag häromdagen utanför Åhléns vid Skanstull. “Våldet ökar …” står det hotfullt. Vilket är en ren lögn, antalet våldsbrott har i stort legat på samma (internationellt sett låga) nivå de senaste decennierna.

Någon försöker skrämma oss. Vem? Och varför?

Den som gjort affischen har ett enkelt syfte. Att sälja sina vidriga vapen, vilka säkerligen aldrig kommer att användas ens vid ett skarpt våldtäktsförsök (alltför svårt att rota fram flaskan ur handväskan vid sådana tillfällen). Möjligen kommer tonårsdottern att få sig en dusch i ögonen, då hon rumlar hem sent på natten och mamma tror att det är inbrottstjyvar i farten.

Den stora frågan är egentligen varför socialdemokratin och de borgerliga tävlat i att skrämma oss med brottslighet och behovet av hårdare straff, som ändå inte fungerar i kampen mot brottsligheten.

Och varför accepterar vi detta?

Våldtäkterna är ett utmärkt exempel. Överfallsvåldtäkter i stil med att gubbe hoppar på kvinna på joggingrundan är ett brott så sällsynt att det nästan inte existerar (våldtäkter sker istället framför allt i hemmen — med känd gärningsman). Ändå lever dagens kvinnor i skräck och vittnar ständigt om hur de inte törs gå på bio eller jogga i mörkret. Denna skräck är alltså nästan ogrundad. Varför existerar den då?

Jag tror att det handlar om patriarkatet och en urgammal föreställning om att kvinnor ska hålla sig hemma på kvällar och nätterna, medan männen (vilka utsätts för mångdubbelt mer gatuvåld än kvinnorna) gärna får vara ute. Förr hotades möjligen kvinnorna med troll och oknytt, som skulle ta dem om de vågade sig ut efter mörkrets inrbott.

Idag lever trollet kvar — i form av en (i princip) icke-existerande våldtäktsman.

Den lilla frågan i sammanhanget är varför vissa av mina feminist-kollegor så ivrigt hejar på denna patriarkaliska myt om att kvinnor inte får vistas utomhus? Många som annars slåss mot det patriarkatiska förtrycket underhåller gärna myten om att kvinnor inte får vara ute på kvällen.

Den stora frågan är varför våra politiska partier så gärna vill hålla oss skräckslagna? Svara på det, den som kan.

Leave a Reply