 
Klockan 9.30 idag gravsattes min pappa Lennart Arnstad.
Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère
Inom ett mörker sig slutar
Hur guld och purpur i skoveln, den där
Byts till grus och klutar
Vinkar Charon från sin brusande älv
Och tre gånger sen dödgrävaren själv
Mer du din druva ej kryster
Därföre, Movitz, kom hjälp mig och välv
Gravvård över vår systerLillklockan klämtar till storklockans dön
Lövad står kantorn i porten
Och vid de skrålande gossarnas bön
Helgar denna orten
Vägen upp till templets griftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad
Multnade plankor och bårar
Till dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårarSå gick till vila från slagsmål och bal
Grälmakar Lövberg din maka
Där, ditåt gräset långhalsig och smal
Hon än glor tillbaka
Hon från Dantobommen skildes idag
Och med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla
Torstig var hon och uttorstig är jag
Vi är torstiga alla
Pappa ligger på Skogskyrkogården, kvarter 30A, i ett litet hål med plakett. Någon meter bort vilar förresten hans kollega Bengt Äste. Så här fint ser det ut:
Som synes är pappas häll nästan helt ny. Bara en granne, än så länge. Muren löper längs med tunnelbanan, så det är ganska lätt att hitta dessa hällar. Här är latitud och longitud, för dig som använder GPS:
- N 59″16,554′
- E 18″05,729′
Hoppas du får sova lugnt nu, älskade pappa.
Det är så fint där, vid 30a, där din pappa ligger.
Jag hälsade på honom i fredags, på väg hem från landet. Fick chansen att säga “hej då”.
Äntligen.
Noterade Movitz Bamse på hans stenplatta och tänkte att dunderhonung funkar nog bättre än Calvadoz i det här läget.
Fast oj, vad det är tomt det är för oss som är kvar ovan jord! En bättre kamrat än Lennart fanns inte!
//Bim