På hotellrummet i Shanghai läser jag att Olle Stenholm är död. Beskedet smärtar mig. För första gången i mitt liv har en kär vän dött. Många minns Olle för den fina journalist han var. Jag med, såklart. Men mest minns jag alla skratt — Olle var en rolig människa!
Vila i frid, Olle! Vi fick aldrig dricka öl och prata Günther, som vi planerade. Synd. Men vi ses en dag i murvelhimlen, du och jag!
ps. Olle var f.ö. världens bästa festtalare. En egenskap jag beundrade hos honom.
