Häromdagen stötte jag på en utmärkt illustration till varför Kinas ekonomisk tillväxt inte är större än den är. Och varför Kinas ekonomiska mirakel ändå har konkreta begränsningar. Det handlar — såklart — om vinkelslipar. Och varumärkesbyggande.Häromdagen var jag på jakt efter en vinkelslip, då jag behövde en för vårrustningen av båten.I järnaffären ställde försäljaren mig inför ett val. Antingen en tysk vinkelslip (Bosch) för cirka 800 kronor. Eller en “kinesisk” för 99 kronor. Eftersom varumärkesbyggande fungerar så köpte jag naturligtvis den mycket dyrare Bosch-maskinen (“bäst att köpa kvalitet som håller och tyskarna gör ju bra grejer”, osv).
Väl hemma kunde jag — naturligtvis — genast konstatera att även Bosch-maskinen var “made in China”. Den kan så vitt jag vet vara gjord på samma fabrik som 99-kronors-maskinen. Det här säger enormt mycket om det kinesiska ekonomiska undrets begränsningar. Kina vet inte värdet av att bygga varumärken, vilket Japan tidigt förstod då deras ekonomiska under startade för några årtionden sedan.Om priset för att tillverka en vinkelslip är 50 kronor så innebär den “kinesiska” maskinen att tillverkningsföretaget tjänar en 50-lapp. Medan tyska Bosch tjänar 750 kronor. Minus alla frakter, skatter och mellanhänder förstås.Kina lever på sin billiga arbetskraft. Men redan idag finns ännu billigare arbetare på annat håll. Kina är idag inte en vinnare i globaliseringen, såsom Tyskland och Sverige. Bosch och Ericsson. Mycket behöver förändras i Kina innan landet verkligen kan tävla mot västerlandet. Under tiden använder jag min vinkelslip. Det är vår.Snart ska båten i sjön.