Politikern Gunnar Hökmark (m) attackerar socialdemokraterna på Svenska dagbladets ledarsida (2019-12-26). Hökmark anklagar socialdemokraterna för att vara antisemiter. Om detta kan sägas mycket, men det får andra göra.
Det jag studsade till inför i Hökmarks text är att han nämner Sveriges aktion 1943, då svenska staten räddade tusentals danska judar undan Förintelsen. Hökmark benämner Malmö som “den stad som en gång tog emot danska judar på flykt men som i vår tid blivit känd över hela världen för judars otrygghet”.
Hökmark syftar på händelserna i september-oktober 1943, vilka jag utförligt beskriver i min bok om Sveriges utrikespolitik under andra världskriget, Spelaren Christian Günther.
Räddningen av de danska judarna var ett självsvåldigt initiativ av UD. Måndag 27 september 1943 presenterades förslaget att Sverige ska öppna gränderna för flyende danska judar för utrikesminister Christian Günther, av två tjänstemän på UD. “Günther gav sitt bifall utan tvekan”, skrev den ena tjänstemannen (Sven Grafström) i sin dagbok.
Aktionen var en succé och en milstolpe för svensk humanism. Cirka 8.000 danska judar kunde fly över sundet i småbåtar, till säkerheten i Sverige. Grafström kommenterade jublande i dagboken:
Danmarks judar vetat, att de skulle bli välvilligt mottagna i Sverige, om de lyckades ta sig över hit. Och lyckats ha de, de ha kommit i tusental och de strömma alltjämnt över Sundet i små och stora båtar.
Det anmärkningsvärda var att svenska samlingsregeringen informerades om de svenska räddningsåtgärderna först lördag 1 oktober 1943. Vilket inte stötte på patrull, samtliga partier i samlingsregeringen (socialdemokraterna, bondeförbundet och folkpartiet) var positiva till aktionen.
Ett enda parti utgjorde undantag i regeringen: Gunnar Hökmarks parti, nuvarande moderaterna (dåvarande Högerns riksorganisation, vanligen kallat högerpartiet).
Partiledaren Gösta Bagge klagade länge vid regeringssammanträdet över att Sverige räddat Danmarks judar, utan att regeringen informerats. Men detta missnöje var Bagge och högerpartiet ensamma om.
Det hade varit klädsamt av Hökmark att nämna detta missnöje 1943 i sin ledartext, då han refererar till denna fantastiska stund i Sveriges historia. Generellt sett oroade sig inte högerpartiet under kriget för en nazitysk seger, tvärtom. Idag ser inte Hökmark någon fara med vare sig fascism eller nazism. Det var lika dumt 1943 som det är 2019.
Den 6 oktober 1943 hyllades Sverige av New York Times, som beskrev landet som “the only bright spot” i ett Europa under den nazityska stöveln. USA:s regering sade sig varmt uppskatta de svenska åtgärderna för Danmarks judar. Representanter för internationella judiska organisationer hyllade Sveriges ”moraliska storhet”. Detta var onekligen Sveriges finest hour, vilket borde stämma till eftertanke hos Hökmark. Med flera.
