Jag brukar aldrig kommentera opinionsundersökningar, men jag gör ett undantag utifrån senaste Sifo som visar på kraftiga nedgångar för framför allt moderaterna och SD.
För att förstå vad som händer bland väljarna, krävs kunskap om vissa grundläggande fakta. Främst att svenskarna i relativt låg grad hyser rasistiska åsikter. Sverige skiljer sig markant från övriga EU i synen på utomeuropeisk invandring.
Eurobarometern (2015) skriver att en bred majoritet av européerna är negativa till utomeuropeisk invandring. Siffran ligger på hela 56 procent (enbart 34 procent är positiva). Men Sverige är landet tvärtom, enligt undersökningen:
Sweden stands out as being the only country where a large majority of the population take a positive view of the immigration of people from outside the EU (66% for the total ‘positive’ vs. 31%).
Denna minoritet svenska väljare (de 31 procenten) utgör SD:s potentiella väljarbas. Under 2016 har vi sett ett överväldigande ökat intressen för att nå denna grupp, varav ungefär hälften röstar på SD.
Socialdemokraterna har med hjälp av Miljöpartiet instiftat ett “andrum” i flyktingmottagningen, medan moderaterna tävlar om i att ta avstånd från förre partiledaren Fredrik Reinfeldts “öppna hjärtan”-politik. Förståeligt, eftersom partiet bevisligen tappat väljare till SD.
Resultatet av den förda politiska retoriken kanske därmed förvånar partiets strateger. Enligt Sifo minskar både moderaterna och SD kraftigt. Moderaterna backar från nära 26 procent till dryga 22 procent. SD minskar från dryga 18 procent till cirka 15 procent.
SD-väljare är rasister.
Det vi vet om SD-väljarna är att de överlag har rasistiska åsikter. Forskningen visar att de flesta som röstar på rasistiska partier gör det av samma skäl, som gäller för alla partier: väljarna uppskattar partiets politik, i detta fall specifikt rasismen.
Detta enligt statsvetarna Wouter van der Brug, Meindert Fennema, Sjordje van Heerden och Sarah de Lange (Amsterdams universitet), som stödjer sig på ett flertal internationella studier. Samt en svensk studie angående SD-väljarna. Jag har skrivit om detta i Göteborgs-Posten:
Det som är utmärkande för SD-väljarna är deras intoleranta och främlingsfientliga attityder, sammanfattar professor Peter Hedström och fil.dr. Tim Müller en vetenskaplig studie av SD-väljarna från valet 2014 (Right-wing populism and social distance towards Muslims in Sweden – Results from a nation-wide vignette study).
Resultatet i Sveriges fall december 2016 är alltså en ytterst hård konkurrens om en relativt liten väljargrupp (rasistiska väljare) som av naturliga skäl tenderar uppskatta rasistpartiet SD.
Men eftersom detta parti är att betrakta som fascistiskt snarare än som högerpopulistiskt, det vill säga det är mer radikalt än de nordiska ländernas rasistpartier, så är det även en pinsamhet att vara SD-väljare i det svenska samhället. Den relativt låga nivån av rasism i Sverige ökar på denna pinsamhet. Däri finns möjligheten att vinna tillbaka rasisterna (SD-väljarrna), till traditionella partier. Troligen är det så flera partier resonerat i alla fall.
Men denna hårda konkurrens om rasisterna resulterade i ett oväntat resultat. Centerpartiet, som stått fast vid en human flyktingpolitik, ligger på rekordnivå i Sifo. Dryga nio procent vill rösta på C, jämfört med 6,8 procent i förra mätningen.
Icke-rasistiska svenskar hemlösa.
Troligen kommer denna ökning i och med att många icke-rasistiska moderater inte känner sig hemma i sitt parti längre. Det vill säga, att försöka stjäla rasistiska väljare från SD innebär en risk. Eller för att citera statsvetaren Kenan Malik, som skriver angående brittiska rasistpartiet UKIP:
What has made their [traditional parties] assault on [populist] parties such as UKIP and the FN particularly ineffective is that at the same time as attacking them as racist, mainstream politicians have themselves assiduously fostered fears about immigration and adopted populist anti-immigration policies. All this has merely confirmed the belief that the populists were right all along.
Svenska demokratiska politiker bör alltså tänka sig för, innan de bekräftar att rasisterna haft rätt hela tiden. För så är det inte. Rasismen har fel och utgör en omedelbar fara för demokratin i Sverige.
Fotnot. Läs gärna även min artikel i Arena; “Europas cyniska egoism” (mars 2016). Nedan, moderaternas valfilm från 2014.
