Â
Amerikanska debattörer funderar idag ofta över det som kallas “USA-hat”, det vill säga hur världen idag betraktar Förenta staterna med misstänksamhet på grund av kriminella anfallskrig, koncentrationsläger och tortyr. Mer exakt är de oroliga över hur europeiska intellektuella kritiserar den amerikanska hanteringen.
Detta har gett visst eko i svensk press. Bland annat skrev Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarsida i helgen om “USA-hatet”:
Dels står USA som representant för moderniteten, som skrämmer såväl nostalgiska hippies och globaliseringskritiker såsom islamistiska traditionalister. Dels företräder USA så höga ideal att de närmast är ouppnåeliga, vilket inbjuder till kritik.
Häng med på den akrobatiken, den som kan! Kritik mot brott mot de mänskliga rättigheterna är alltså i själva verket kritik mot “höga ideal”. Och värre blir det om man fortsätter läsa ledaren:
[…] antiamerikanismen ofta smälter samman med antiisraeliska och antisemitiska tankefigurer. Och det är ju en ideologisk kostym skräddarsydd för muslimska diktatorer i Mellanöstern. Frågan är varför så många västliga âÄ?intellektuellaâÄ? faller för tricket.
Här fullbordas logiken, enligt den som söker försvara brottsligheten. Kritiken är i själva verket antisemitism (ett resonemang besläktat med det läskiga epitetet “brunvänster”).
Denna typ av debatt har inga vettiga syften. Den samtalar inte, den smutskastar och använder trick som guilt by association. Vi kommer ingen vart i våra försök att göra världen bättre med argumentation som denna. Istället bör både Svenska Dagbladets ledarskribenter och alla vi andra som gillar demokrati ta oss an det verkliga problemet.
Genom sitt agerande har USA smutskastat demokratin som idé. Kinas ledare — i sin kamp för diktaturens överlägsenhet — kan effektivt peka finger åt amerikanska brott och med spelad moral säga: Demokratierna är värre förbrytare än diktaturerna. Detta är inget annat än katastrofalt för demokratikampen i länder som Iran, Zimbabwe och Burma (samt Kina inför OS 2008, för den delen). För vad ska vi svara, vi som älskar demokrati? Vi kan inte ens hänvisa till Bush, för även europeiska länder spelar med i spelet. Bland de nordiska länderna deltog Danmark i krigsförbrytelserna 2003.
Detta handlar inte om hat. Detta handlar inte om antisemitism. Det handlar om kärlek. Kärlek till mänskliga rättigheter, demokrati och folkrätt. Vad älskar Svenska Dagbladets Per Gudmundson? Svaret hänger löst i luften — och det skrämmer. För att citera Karl Gerhards antinazistiska kampsång om den ökända hästen från Troja, från 1940:
Ty det Europa som högljutt hörs hojta
att makt är rätt har nu fått sin symbol:
Det är den ökända hästen från Troja,
som alltjämt spelar sin gamla hjälterôle.
Vid denna tidpunkt talade Nazitysklands försvarare i Sverige om “tyskhets”.
“Dels företräder USA så höga ideal att de närmast är ouppnåeliga, vilket inbjuder till kritik.”
hoppsan!
/väl skrivet inlägg.
August Borg