Ã…h pappa vad jag älskar dig. Lilla pappa. Så kul vi har haft det. Och vad snäll du alltid var mot Målle. Jag älskar dig så mycket så mycket så mycket.
Tack för alla fina mejl som kommer. Här några axplock:
“Att Lennart skulle kunna ryckas bort så här plötsligt var en fullständigt
främmande tanke. Jag har sällan träffat någon som varit så full av liv och
energi.
Det är ofattbart.
Ofattbart tragiskt.”“I 25 år var han min alltid lika humoristiske, ordlekande, snabbtänkte, rolige arbetskamrat. Och – som jag också kände – vän. Plus en extraordinärt kompetent journalist. Nästan varje vardag under detta kvartssekel bytte vi några tokroliga ord på centralredaktionen dit Lennart alltid kom ned.”
“Jag är verkligen ledsen för din skull och hoppas att Lennarts minne kommer att leva, inte minst bland unga journalister som behöver få veta vad det innebär att vara en riktig murvel.”
“Jag kände ju din pappa under många år. På 1990-talet ryckte han in under ett flertal helger som nyhetschef under det kvällsreporterskift som jag arbetade på. De helgerna var det alltid lite extra fest, för din pappa var alltid glad, engagerad, intresserad, uppmuntrande, lättsam och lyssnande. Därtill var han kunnig, rutinerad och oerhört snäll. Han spred alltid en väldigt trevlig stämning på redaktionen och fick oss att göra en bra tidning.”
“Hela dan i dag, måndag, har varit en mycket, mycket, bedrövad dag för oss alla, gamla vänner och arbetskamrater.
Ingen, ingen (!) Â – kunde riktigt fatta vad som hänt…
Vi satt där idag, måndag, som vanligt, det gamla lunchgänget – i Aftonbladets lunchrum – vi gick dit tidigare cirka 11.05 - och ventilerade, berättade minnen, diskuterade o analyserade din fantastiske pappa!!! Vi hade bara gott att säga…!”
Jag och min lilla familj kämpar fortfarande efter ett grepp om verkligheten. Men det känns så skönt att få all bekräftelse på den kärlek min far spridit omkring sig i sitt liv.
Vi tog en promenad ner till vår lilla segelbåt idag. Alla minnen kom. Hur pappa dök upp ute på Möja under segelsemestern i fjol — och hur överlycklig Målle blev då. Hur jag ringde till pappa då jag var i Kina för ett par veckor sedan och bad honom titta till båten — och hur han bände loss isblocken som bildats. Hur glad pappa var för att vi skulle fira min 40-årsdag ute på en skärgårdsö i sommar — och hur kul vi skulle ha där ute.
De visor min far säkerligen skulle ha sjungit på festen blev aldrig skrivna.
Hans röst har tystnat här på jorden. Men ikväll sjöng Målle och jag godnattsången “mäk hu vå skugga” för farfar, som vi menade lyssnade där uppe i himlen. Murvelhimlen. Märk hur vår skugga, märk Movitz, mon frére. Inom ett mörker sig slutar. Hur guld och purpur kring skoveln, den där. Blir till grus och klutar.
Ã…h pappa, jag saknar dig så.
Så fruktansvärt, Henrik! Lennart var den siste jag trodde var nära döden. När Pelle och jag lämnade Biskopen i onsdags sa jag: – Tänk att Lennart är så oföränderligt ung och sig lik!
Vi är MÃ…NGA som sörjer med dig!
Lars-Olof
Aldrig kul när ens Pappa går bort. Jag förlorade min egen 99. Han blev bara 60. Så jag vet hur det känns.
/Fredrik
(vi gick i samma klass på gymnasiet, Vart lefver Valrossen?)
Hej Henrik! Vi tänker på dig, i din och familjens svåra stund, när döden har kommit alldeles för tidigt..
Familjen Westling Ockelbo
Vill bara framföra mitt varma deltagande. Vi är många som sörjer med dig och din familj.
Han var verkligen världens bäste bostadsreporter.
Därtill en oerhört kär kollega.
Och vän!
Det blir väldigt, väldigt tomt.//Bim
Han var så bra, pappa din.
Är oerhört tacksam att ha fått jobba tillsammans med honom med tidningen Bo bättre. Kommer att sakna kunskapen, behåller hans glöd.
Så oerhört tråkigt.
Henrik, beklagar djupt förlusten av din far.
Pingback: Christian Günther-bloggen » Begränsadg verksamhet på bloggen
Henrik! Så fruktansvärt sorgligt att höra. Och så plötsligt det skedde. Chockartat. Jag vet hur mycket din gulliga, trevliga och hjälpsamma pappa betydde för dig och hela din familj – och självklart också för många yrkeskollegor och massvis av läsare för! Vi finns här för er om och när ni behöver stöd. Varma kramar från Ã…sa och Olof.
âÄœIbland liksom hejdar sig tiden ett slag och
någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir
den aldrig densamma mer.âÄ? – Alf Henriksson.
När Lennart och jag sist skrev till varann, i tisdags-onsdags, pratade vi om Fröding, Stockholms Bostadsförmedling – samt sjukdomsdrabbade anhöriga. Följande, skrivet den 27 februari, blev det sista från Lennart till mig: “Nu ska jag gå till Zum Franziskaner och dricka en tröste-bärs med min storebror, vars hustru ligger på strålning för elak cancer. Och i morgon är det gubbmöte med gamla aftonbladare.”
Lennarts värmande, engagerade, medkännande, roliga och framtidsinriktade förhållningssätt gentemot både sina läsare och oss som fick vara hans vänner var för mig ett ständigt signum i hans sätt att vara. Det känns inte som om någon kan fylla tomrummet efter j o u r n a l i s t e n Lennart – och efter v ä n n e n Lennart finns ett tomrum som jag vet inte går att fylla.
Sverker Thorslund
Det var alltid så trevligt och kul att träffa din pappa.
Positiv och så varm. Ibland mötte jag honom med hans cykel på min väg hem till Enskede. Alltid trevligt.
En så fin människa!
Mitt djupa deltagande i er sorg.
Ofattbart. Jag var i kontakt med Lennart nyligen här på mailen.Lennart hyllade Halvmiljonklubben som han hört så mycket fint om. Jag är/var jämnårig (1939) med Lennart och Christer Glenning. Jag hade mycket fin kontakt med båda på Aftonbladet. Nu är bara jag kvar av oss tre.
Lennart var utomordentligt duktig på att vara konferencier på alla trevliga bemärkelsedagar, hyllningar av Aftonbladsmedarbetares födelsedagar, tidningens upplagesuccéer, medarbetares pensoneringsavgångar och mycket mycket annat. En lysande begåvning att skriva om bostadsfrågor i Aftonbladet och nu efter sin pensionering som freelance i detta ämne. Det är med stor saknad jag skriver dessa rader. Claes Funck, Aftonbladet 1966-1997.
Henrik,
Mitt deltagande i familjens stora sorg.
Det är tomt efter Lennart. Under Lennart sista år på Aftonbladet hade jag förmånen att dela hans och hans kamraters lunchsällskap. Skratten var många under lunchtimmen. Bara någon vecka innan Lennart gick bort träffade jag honom på redaktionsgolvet och fick ge honom en bamsekram.
Vänligen
Ã…sa Benholm
Henrik,
Jag fick mail från Göran Arnstad precis ang Lennarts bortgång.
Jag beklagar bortgången av Din far och skickar vår familjs varmaste hälsningar till Dig och din familj.
Tyvärr är jag på tjänsteresa i Paris den 27/3 annars skulle jag komma till Pelikan.
Vi kanske kan ses/höras lite senare i vår?
MVH/Håkan Arnstad – din farfars brors sonson.
Henrik!
Så förfärligt tråkigt, jag och min familj tänker på Er i er svåra stund. Jag fick just mailet vidarebefordrat från min bror Håkan Arnstad. Så sent som igår tittade jag på urklippet från DN om att Lennart kom 2:a i nubbevisetävlingen och tänkte att jag skulle skriva och gratulera. Vi träffade Lennart och Göran på vår pappa Rune Arnstads begravning för ett drygt år sedan och de “livade upp tillställningen” och fick oss att tänka på annat när de berättade om släkten. Hälsn Yvonne Lange (f Arnstad) bosatt i Hofors
Vi här nere i skåne beklagar den stora sorg som du Henrik och dina nära och kära drabbats av.
M.V.H Stefan Arnstad med familj
Pingback: Ari » Mer om båt
Pingback: Owen Muniz » Blog Archive » Jul & Midsommar
Pingback: Lisa I. » Blog Archive » Jag och cancer