När Movitz föddes delade han detta tilltalsnamn med cirka tio andra svenskar. Nu ser det ut så här enligt SCB:

Förnamn
Det finns ingen kvinna som har namnet Movitz som förnamn.
Det finns 76 män som har förnamnet Movitz. Av dessa har 37 namnet Movitz som tilltalsnamn.

Angående Lo är det ännu mer intressant, eftersom namnet är könsneutralt:

Förnamn
Det finns 570 kvinnor som har förnamnet Lo. Av dessa har 204 namnet Lo som tilltalsnamn.
Det finns 298 män som har förnamnet Lo. Av dessa har 80 namnet Lo som tilltalsnamn.

Kolla själv på http://www.scb.se/Pages/NameSearch____259432.aspx.

En av skribenterna på Allt i Hemmet var Lennart Arnstad. Då månadstidningen började tappa i upplaga värvades Arnstad till Aftonbladet och Leif Qvist följde med.

Ett litet faktafel — pappa var inte “en av skribenterna”. Han var chefredaktör. Men strunt samma. Kul!

Barnen är småsjuka, Bolibompa går varmt på Barnkanalen och frukosten är uppäten. Karin sover, diskmaskinen är igång och jag ska röja bordet.

Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus.

Vart förtryckarnas hot,
varje vardag med sot
blir idag som en lumpen legend.
Och var håg och vår hand,
röres fritt utan band,
och vår blick är mot framtiden spänd.

Imorgon fyller jag år!

ps. 02-pierre-strom-finn-zetterholm-forsta-maj.mp3

Ikväll kl 19 kan du på TV se den bästa svenska filmen någonsin, alla kategorier: Smultronstället (1957).

En riktig road movie, där den gamle cyniske läkaren Isak Borg (Victor Sjöström) gör en inre resa samtidigt som han åker bil till Skåne. Hans sonhustru (Ingrid Thulin) är den värsta pudding som gått i ett par skor sedan Lauren Bacall visslade i To Have and to Have not 1944. Och rollfiguren Saras (Bibi Andersson) avskedsord till doktor Borg viskar jag varje kväll i mina barns öron, då de somnat:

Du vet att det är dig jag älskar. Idag, imorgon och alla dagar.

För övrigt får man inte veta om Gud finns, trots ett handgripligt teologiskt experiment i frågan. Se filmen så förstår jag vad jag menar. Den går på betalkanalen TV1000 Nordic ikväll. Köp den istället på DVD. Du kommer inte att ångra dig.

ps. Min nästa bok kommer för övrigt att få titel av ett annat Smultronstället-citat: Skyldig till skuld.

På måndag börjar jag jobba heltid igen, efter att ha varit hemma med lilla Lo sedan augusti. Nära åtta månaders pappaledighet. Inte för att visa mig duktig, utan för att det är en sådan fantastisk förmån vi åtnjuter i Sverige. Samma sak med Lo som med hennes storebror Movitz.

Att få börja sitt barns liv med att knyta kontakt!

Idag skriver Aftonbladet att medelpappan i Sverige tar ut 58 dagars ledighet. Mest i världen. Inte så konstigt, eftersom föräldraledighet knappt existerar utomlands. Själv har jag skaffat mig en princip när jag — ständigt — stöter på dessa nyblivna föräldrar där pappan “tyvärr inte kan ta ut ledighet fast vi sååååå gärna skulle vilja”. Och så kommer alla dessa lögner: Vi har inte råd, pappan har just börjat nytt jobb, pappan är egenföretagare, vi har köpt villa och “veeeeet du hur mycket vi skulle förlora i pengar om Lars tog ledigt”.

Förut nickade jag förstående, i någon sorts social konvention. Nu säger jag alltid: Ljug inte för mig! Ni har visst råd! Ta ett litet lån om ni har det så förbannat knapert. För det kan alltid vederbörande göra om det gäller att köpa ny bil, ny bostadsrätt, o.s.v.

Jag är egenföretagare. Sälvklart “förlorar” jag pengar på att vara ledig med barnen. Men det skiter jag i. För jag anser att mina barn är viktigare än allt annat: Inklusive kunder, pengar och ny bil. Och du pappa som ändå väljer att inte ta ut pappaledighet. Det är dumt, men du gör vilka val du vill i livet. Fast stå för det! Ljug inte för mig och säg att du “tyvääääär inte kan”.

För det kan du — om du vill.

Tisdag 4 mars var det ett år sedan pappa Lennart Arnstad plötsligt gick bort, mitt under en motionstur på cykeln på vårens första dag. Under några dagar har vi hedrat hans minne med ett par sammankomster.

I söndags kom pappas syskon Gunnel, Gerd och Göran — samt Gerds son Erik — hem till oss på lite tårta. Movitz fick en hel hink med godis av Gerd (på bilden ovan visar han ett par märkliga lösläppar som ingick i hinken). Och så i tisdags — på själva årsdagen — skålade för pappa på Pelikan. Vi hann även med ett besök vid graven. Pappa fick blommor, ljus och en liten nubbe.

Mycket roligt och trevlig — tack till alla som deltog. Extra roligt var att jag för första gången fick prata med pappas nära vän Bim Enström, även hon garvad bostadsreporter.

Tisdag 4 mars är det ett år sedan min pappa Lennart Arnstad hastigt och oväntat avled. Därför träffas vi denna kväll på Pelikan — i all anspråkslöshet — klockan 18. Vi tar ett glas, skålar för pappa och pratar lite goja. Sådär som farsan gillade. Välkommen du med, om du saknar Lennart och känner för att träffas.

Vi bokar inga bord utan ses i ölhallen. Men du kan väl skicka mig ett mejl om du planerar att dyka upp?

Här är den — vår nyinköpta Tur 84 från 1976. Längd 28 fot och mysig. God för hårda vindar, även om båten inte är den snabbaste man kan hitta (LYS 1,0). Nu återstår att komma på rätt namn. Först tänkte jag döpa båten efter pappa. s/y Lennart. Men det kändes inte riktigt rätt ändå. När jag jobbade på Vasamuseet stötte jag på en hel del fina historiska skeppsnamn. Vad tros om följande:

• Pelikanen (örlogsskepp från 1594, byggt i Västervik)
• Stormaren (örlogsskepp från 1644, erövrat från danska flottan)
• Stjärnan (örlogsskepp från 1581, troligen byggt i Viborg)

Eller varför inte Sirius, som ju Tintins fina fartyg heter (medverkar bland annat i Den mystiska stjärnan). Hm…

Förresten har Lo börjat äta själv!

Hipp hipp hurra för Lo! Och även för mitt älskade grannland Finland, som fyller 90 år samma dag!